Lagar för övervakningskameror och drönare

Nyligen friades en man i Västerås tingsrätt i ett fall där han blivit anklagad för att olovligt ha satt upp kameraövervakning. Kameran fanns på mannens mark och det var länsstyrelsen som upptäckte kameran. Det misstänkte att de var uppsatta för att få översikt på eventuella tjuvjägare. Efter det hävdade mannen att han inte hade satt upp eller ens kände till kamerorna. I åtalade uppgav inte åklagaren att mannen skulle ha bedrivit kameraövervakning. Tingsrätten fann heller inget lagligt stöd för att det skulle vara markägarens ansvar att se till att hens mark inte är kameraövervakad. Det senaste tio åren har det här med övervakning, på nätet, via kameror och så vidare, blivit en het potatis. De senaste åren har också den nya tekniken med drönare gjort det möjlig för människor att använda dessa, utrustade med kameror, både professionellt och på sin fritid. Sedan kom ett domslut som tillfälligt ledde till att all fotografering med drönare stoppades. De ansåg att dessa kamerautrustade drönare i juridisk mening var detsamma som övervakningskameror. Därför ska de följa liknande regler. För att kunna sätta upp en övervakningskamera behöves tillstånd för länsstyrelsen. Tillstånden börjar nu utfärdas baserat på rekommendationer från datainspektionen. I korthet går det ut på att tillstånd kan ges för att förebygga brott och olyckor. Tillstånd ges också för att man med drönaren ska kunna rädda liv. Rent praktiskt kan det då handla om att leta efter försvunna personer, eller när man använder drönarna för att transportera medicin. Användningen av drönare har tidigare ställt mot inträng i människors integritet. Den problematiken finns delvis kvar men datainspektionen vill minimera det till ”försumbarhet”. Bland annat genom att personen som har tillstånd att använda en drönare måste flyga den på så pass hög höjd att människor inte går att urskilja. Områden kan också stängas av, alternativt kan den […]

Världens olika rättssystem

Som du förmodligen vet så fungerar ju inte USA:s rättssystem som vårat eget, därför kan man ibland bli minst sagt förvånad framför ett amerikanskt rättegångsdrama på TV:n. I den här posten tänkte vi därför gå igenom de olika rättssystemen som praktiseras världen över. Eftersom det finns fler skillnader än den mellan oss och USA. Vi börjar med det kontinentaleuropeiska rättssystemet som vi, merparten av Europa, Sydamerika, Ryssland och de flesta länder som förut utgjorde en del av Sovjetunionen använder sig av. I de engelskspråkiga länderna brukar de kalla den för Civil law. Det kontinentaleuropeiska rättssystemet utgår från den romerska rätten och termen Corpus juris civilis, som betyder ”medborgarrätt”. I Europa har den två olika grenar– den tyska och den franska, men ursprunget kan härledas till 500-talet. Det främsta kännetecknet för det kontinentaleuropeiska rättssystemet är att det i huvudsak utgår från olika lagar. I Sverige har delar vi också in våra lagar i olika grenar. Det är grundlagar, lagar som beskriver processrätten, civilrätten liksom brottsbalken som du kan hitta mer information om här. Angloamerikansk rätt (Common Law) praktiseras främst i de engelskspråkiga länderna – Storbritannien, USA, Canada, Australien och Nya Zeeland. Angloamerikansk rätt utgår främst från tidigare utslag i olika domar. Det utgår då en bas för principiella regler som skapats av domstolar istället för lagar. Det betyder ändå inte att det inte finns någon lagstiftning, det gör det och när en sådan finns går den före de principiella reglerna. Sedvanerätt innebär att rättssystemet bygger på kulturella och samhälleliga normer som har utformats över tid. Den bygger alltså på oskrivna lagar och på att vissa beteenden är så etablerade att andra beteenden därmed blir straffbara. Att en nation enbart praktiserar Sedvanerätt är inte särskilt vanligt däremot finns det länder som har olika blandsystem där sedvanerätt praktiseras till viss del.  Sedvanerätt har […]